Här kommer lite fakta om solceller hämtat från energimyndigheten.
Fakta om solceller
Foto: Per Westergård
Solceller omvandlar solljus direkt till el i form av likström. De skiljer sig från solfångare, där solstrålningen används för att producera varmt vatten. Omvandlingen av solenergi till elektrisk energi i en solcell sker utan några rörliga delar, utan att något bränsle behövs och utan att ge några utsläpp.
Den idag vanligaste typen av solcell, kiselsolcellen, tillverkas av en tunn skiva av halvledarmaterialet kisel, vilket är samma material som används inom mikroelektroniken. Kiselskivorna är cirka 10x10 cm stora och bara några tiondels millimeter tjocka. Ett nät av tunna metallkontakter täcker ett par procent av cellens framsida, dvs. den sida av cellen som exponeras för solljus. Cellens baksida är helt täckt av ett metallskikt. När solljuset faller på cellen skapas en elektrisk spänning mellan cellens fram och baksida, vilket i sin tur gör att man kan få ut en ström av elektroner om man kopplar en ledning mellan framsidans och baksidans metallkontakter. Genom att låta elektronerna gå genom en elektrisk apparat, t.ex. en lampa eller en radio, på sin väg tillbaka till solcellen kan man dra nytta av den producerade strömmen.
Den elektriska spänningen från en enda solcell är bara en dryg halv volt. Solceller säljs därför sällan en och en. I allmänhet är ungefär 36 celler seriekopplade i en väderskyddad och stadig enhet som kallas solcellsmodul. Modulens framsida utgörs av en skiva av härdat glas som skyddar cellerna mot slitage. Runt glasskivans kant sitter en ram som oftast är gjord av aluminium. Många tillverkare garanterar 25 års livslängd på modulerna.
För att producera så mycket som el som möjligt ska solcellerna såklart få så mycket solljus som möjligt. En anläggning på 1 kW som är placerad rakt mot söder med 30-50 graders lutning producerar i Sverige ca 850 kWh per år och tar upp en yta av drygt 8 m².
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar